Disponentvillan

Järnmalmsfyndigheterna i Gällivare malmberg har varit kända sedan slutet av 1600-talet. Det första brytningstillståndet utfärdas år 1727 och 1741 kommer verksamheten i gång. Malmtransporterna till Råneälvens utlopp i Bottenviken är mycket svåra. Samer fraktar malmen med ren och ackja de första tio milen till lappmarksgränsen. Där tar bönder över och forslar malmen vidare sex mil med häst. Först när Malmbanan står klar år 1891 kan malmen i Gällivare brytas till full skala.

Den 12 mars 1888 går det första malmtåget mot Luleå och Malmberget grundas.

De första arbetarna bor nära gruvan i en kåkstad med kalla och dragiga hus, byggda av gamla dynamit- och fläsklådor. Malmberget växer snabbt och år 1900 bor fler än 5000 personer i gruvsamhället.

Idag, efter 300 år av malmbrytning, är Malmberget ett rasriskområde. Kaptensgropen, en krater omkring en kilometer lång och 200 meter djup, delar staden i två. Gropen bildades under 1970-talet när byggnader i centrum revs och gruvorna under dessa sprängdes. Mer än halva Malmberget är avspärrat på grund av rasrisken.

Hela samhället ska flyttas till Gällivare och LKAB löser in de hus som bedöms ligga i riskområden. Vilka som ska flytta och när bestäms av gruvbolaget.

LKAB bryter ca 15 miljoner ton råmalm per år i Malmberget.

Maj 2014 – september 2015


—


The iron ore deposits in Gällivare Malmberg have been known since the end of the 17th century. The first mining permit is issued in 1727 and in 1741, operations begin. The ore transports to the outlet of Råne River in the Bothnian Bay are very difficult. The Sami carry the ore with reindeer and sled for the first 100 kilometres to the Lapmark border. At that point, farmers take over and transport the ore further 60 kilometres by horse. The ore in Gällivare can only be mined to full extent when the Iron Ore Line is completed in 1891.

The first ore train to Luleå departs on March 12, 1888, and Malmberget (“The Ore Mountain”) is founded.

The first miners live near the pit in a shanty town with cold and drafty houses, built by old dynamite and pork boxes. Malmberget grows rapidly and in the year 1900, there are more than 5000 people living in the mining community.

Today, after 300 years of ore mining, Malmberget is at risk of collaple. Kaptensgropen (“The Captain’s Pit”), a crater about a kilometer long and 200 meters deep, divides the city in two. It was formed in the 1970s when buildings in the city center were demolished and the mines below detonated. More than half of Malmberget is fenced off due to the danger of collapse.

The entire community will be moved to Gällivare and LKAB mining company is redeeming houses deemed to stand in areas of risk around the mine. Who gets to move and when is decided by the company.

LKAB currently mines around 15 million tonnes of raw ore each year in Malmberget.

May 2014 – September 2015